Jag brukar tycka det är kul att klippa mig när jag är utomlands för att se hur frisörerna jobbar i olika länder, och Thailand är inget undantag.

Detta utspelade sig samma dag som min lilla fadäs med sarongen.

Jag vandrade upp på huvudgatan i Bo Phut för att hitta en frisör för att klippa mig. Jag var kanske inte så jättelånghårig, men lite puts kunde jag allt behöva.

Efter att tag så hittar jag ett fristående hus som har lite frisyrbilder i fönstren och jag bestämmer mig för att kliva in där.

Väl inne så ser inredningen ut som om den kom direkt från en damsalong från åttiotalet, vilket den säkert också gjorde, och i ena hörnet sitter en kvinna och pratar med en väninna/kund.

”Hi, I would like to have a haircut” säger jag och kvinnan tittar frågande på mig.

”Clip, clip” säger jag och gör klipptecken med fingrarna över huvudet.

Kvinnan skiner upp och säger något på Thailändska och visar mig fram till stolen.

Hon frågar mig ”how you want?” och jag drar till med ”just short and wild” med ett avväpnande leende. ”Okay” säger hon, och plockar upp en gammal maskin som ser ut som om den lika gärna kunde vara dieseldriven, och sätter igång.

Efter ca 10 minuter så är hon klar och tar fram någon sorts gelé och ”stylar” till håret.

I spegeln så ser jag att jag är nästan renrakad på sidorna, sedan ett litet hopp upp till överhåret där det ser ut som om någon har blundat och klippt på måfå.

Kvinnan tar fram nackspegeln visar baksidan av frisyren och säger ”David beckham” med ett stort leende. Jag gör tummen upp och säger ”David Beckham” med ett stort leende men med en skräck i blicken.

80 bath kostade klippningen, men med tanke på hennes modiga insats så gav jag henne 200 bath och gick tillbaka till min och min flickväns bungalow.

Jag hittar henne solandes på stranden och glider upp bredvid solstolen och visar upp min frisyr, mäkta stolt och säger ”David Beckham”. Hon börjar asgarva och säger ”har du fått stryck?!”.

Dagen efter så åker vi till Tesco (matvaruhus) och väl där så hittar jag en ”riktig” salong där jag genom skyltfönstret ser att de verkligen kan klippa bra, samtidigt som jag ser mitt misshandlade hår i spegelbilden från skyltfönstret. Mitt hår som då var alldeles för kort för att över huvud taget kunna klippa något mer på…

Jag fick snällt gå resten av tiden och se ut som om någon hade kört över mig med en gräsklippare.

Lärdom: Välj aldrig första bästa frisörsalong som du springer på.

/T