Kom fram till Hua-Hin igår kväll efter mycket om och men.

Minibussen som jag skulle åka med från Pattaya skulle hämta upp mig vid 1130, men när klockan hade blivit 1145 så ringde jag resebyrån och frågade vart de hade tagit vägen? "Ohh, just wait, I call you back" sa damen i luren.
Efter ca 3 minuter ringer det i telefonen och samma dam säger "Solly, minibuss blowed up, you go 1330 instead, OK?".
Sprängd minibuss? Ja det kändes ju säkert... Kommer jag åka där på motorvägen och sen rätt som det är blir det ett jäkla fyrverkeri? Efter lite funderande så insåg jag att hon menade att den hade gått sönder, men hon kom väl inte på något annat ord för att förklara att den hade gjort det.

Jag hade ingen lust att vänta så jag tog mig ner på stranden för att vänta där. Precis lagom när jag har kommit ner så ringer de igen och säger "10 minutes sir? You wait same place?". Stranden ligger en bra bit därifrån så jag säger att 1330 blir bra som vi hade kommit överens om efter att den första bussen exploderade. Jag orkar inte helt enkelt ta mig tillbaka hela vägen igen...

Istället så träffar jag Gun och Sven på stranden och tar en Chang-öl och pratar skit i en timma innan det är dags att ge sig iväg igen.

Bussresan skulle ta 4 timmar, men drog ut till 5,5 timmar. Otroligt tråkig resa, men samtidigt billig, då jag betalade ca 230kr för en resa på ca 30 mil.

På kvällen så kom jag tillslut fram till Hua-hin och kunde checka in på hotellet och få mitt rum, vilket visade sig vara ett fristående hus, typ bungalow, men mer som en sommarstuga.

Sommarstugan.

De som har hotellet såg frågande ut och sa med stora ögon "Only one person?". Jag talade om för dem att jag hade klickat i för en person när jag bokade, men att den möjligheten inte fanns så jag bokade som för två personer (vilket var samma pris).
De skrattade lite och jag förstod varför när jag fick min bungalow.

Rummet/huset är inrett som om det vore ett flickrum placerat i skärgården. Jag måste erkänna att det tog lite på min manlighet när jag väl såg rummet, men nu har jag börjat vänja mig. det hade känst betydligt bättre om vi hade varit ett par som hade bott här, för inredningen är väldigt romantiskt inriktat.
Det är trots allt ett väldigt fint boende och rent. Jag skulle lätt kunna tänka mig ett liknande hus på Koh Lanta, men kanske med en annan inredning... *ler*

Fin dubbelsäng med nallebjörnar. Observera handukarna som är formade till hjärtformade svanar.

Liten romantisk myshörna.

Idag vaknade jag inte förens kl1230 efter att ha suttit uppe länge inatt och pratat via Skype. En något irriterande upplevelse då internet här dör hela tiden, så man kunde prata ett litet tag för att sedan behöva vänta på att internet kickade igång igen. "WI-FI finns på rummet", men bara ibland tydligen. "Thai-finnish" som vi också kan kalla det...

Sol och bad stod på schemat, så jag gjorde mig iordning lite snabbt för att söka mig till stranden. Något som var svårare en vad jag hade trott.

De som har hotellet hade pekat ut åt vilket håll stranden låg, så jag knallade iväg åt det hållet bara för att finna att där inte alls fanns någon strand. Jag letade i ca 1,5 timme innan jag tröttnade och tog en motorcykeltaxi och sa "the Beach". "Japp" sa han och åkte iväg, för att stanna mitt i barområdet som han tydligen tyckte hette "the Beach". Väl där så passade jag på att äta lunch samtidigt som jag tänkte att Hua-Hin är inte alls vad jag trodde att det skulle vara. För att vara ärlig så är jag inte det minsta imponerad, och då är detta stället där Thailands Kung har sitt sommarställe och ska vara jättefint... Not.

På jakt efter stranden.

Fortfarande på jakt efter stranden.

Jag hittade havet, men ingen strand.

Letar vidare.

Inte någon strand här heller.

Nope.

Lunch. Kycklinggryta med rödcurry och en obligatorisk Chang-öl.

Efter lunchen så promenerade jag längst med de små gatorna och helt plötsligt såg jag vad jag tyckte såg ut som en väg ner till stranden. Jajamensan, där var den tillslut... Efter 2,5 timmar hade jag hittat den och alldeles för sent för att lägga sig och sola. Jag gick längs med stranden och satte mig på ett ställe och tog en öl och för att vila fötterna, och konstaterade att nu vet jag i alla fall vart stranden ligger. Så imorgon är chansen att jag kommer rätt betydligt större.

Hurra! Äntligen stranden!

Promenadvila.

Toto-häst.

Det var lite synd på solbrännan idag... Men det var ett äventyr och det är klart, jag har ju lite tid på mig... *ler*


/T