Så här mitt i alltihopa så fyller jag helt plötsligt jämt...
Jag vet inte hur det är med andra som fyller 40. Men när det gäller mig själv så har jag väldigt svårt att identifiera mig med den åldern idag när den "stora" dagen är här. De flesta har 2-3 barn, den äldsta är förmodligen redan i den övre tonåren. De har hus, bil, sommarstuga, husvagn eller båt. Båt är iof något som jag själv har, men där tar väl likheterna stopp.

Genom mitt yrke har jag sett en tendens till att man ska pluffa till sig på ett bekvämt sätt. "Äsch, jag är ju 40 och har redan en fru, så jag kan gott kosta på mig att bli ett fetto"... "klipp så kort du kan, snyggt behöver det ju inte vara. Jag vill ha håret kort så jag slipper bry mig, jag är för bekväm av mig"...
Inte lika bekvämt när frugan drar med en vältränad 25-åring från Tanzania?

Nä. Jag må fylla 40 idag, men ni får gärna ha era "normala" liv för er själva. Drick er öl till fotbollen och klia er i skrevet samtidigt som ni ropar på "kärringen" om en öl till. Snacka om den senaste supermotorn på den senaste fräckaste bilen och se fram emot er solsemester i turkiet och husvagnssemestern på Öland.
Sitt gärna och känn er nöjda medans hjärtattacken kommer närmare. Kalla gärna fetma för pondus och bry er för guds skull inte om ert yttre eftersom ni redan har en fru, "man ska vara sig själv"...

Jag tänker fortsätta med att "vara mig själv" och drar till Thailand och fortsätter vägra att ställa mig i ledet...

Jag menar inte att vara så dömande, utan jag tycker att alla ska få vara den de vill, men för sjutton! Sluta aldrig drömma och genomför för sjutton drömmarna någon gång! Jag kan bli så frustrerad när jag står på jobbet och lyssnar på människor som säger "jag skulle vilja... men äsch, nu är det som det är...blö blö blöööö".
Är din dröm att sitta småfet och klia dig på pungen, ja vad bra, kör hårt! Men om du har andra tankar om livet? Genom för dem! Det är nu vi lever, inte sen.

För att citera min far, "Man lever en kort tid, men är död väldigt länge"...

Okej?


/T